lovegun

Ännu en gång har jag målat in mig i ett hörn. Kommit till ett vägskäl.

Jag vet precis vad jag vill när jag sitter och grubblar för mig själv. När andra faktorer kommer in i bilden så är jag tillbaka på ruta ett. Varför ska sånt här alltid vara så svårt? Tänk om jag ångrar mig och jag får en sån tid som förra gången. En tid av känsloblödning och menlöshet. Eller så är det helt rätt och jag kommer må som att stå i fören på en stor båt. Det sliter i mig.

Jag har fått många råd. Jag har lyssnat frivilligt och ibland ofrivilligt. Vad än dessa funderingar kommer leda till så är en sak säkert. Jag måste tänka på mig själv och vad som är bäst för mig. Länge nog har jag låtit mig ledas och styras av olika krafter.

Slutet har just börjat. Frågan är hur länge?

Tycker du om mig nu
När du vet vem jag är
Tycker du om förändringarna
Om de tankar vi hade
Varför skulle det ändrats

Att glömma
Vad de sagt
Kastat i ansiktet
Jag är allt jag någonsin kunnat vara

Du vill vrida tiden tillbaka
De skrattade åt mig
Du också